Balls to Bones - Knowing the Game

-The Spirit of the French Voter

Well, here in Paris, it's election year. A time when France......

(soon to be continued...)

Nemo propheta in patria II

Vico har alltid fascinerat mig ända sedan gymnasietiden. Jag har försökt att analysera min förtjusning och fascination, men det närmaste jag kan komma är nog hans målande beskrivning i inledningen till Scienza Nuova: där människan är okultiverad och vild, där det finns jättar. Det är vid tiden strax efter Noa och floden, då människan vandrar över hela jorden och successivt disciplinerar och organiserar sig av rädsla. Människan är alltså "self-made" och det är för mig en väldigt intressant historiesyn. En vision som han delar med Marx och Ibn Khaldun: det sätt på vilket en kropp formar sig till en kropp och en själ (medvetande)och sedan till ett samhälle.

Vico använder texter som tidigare ansetts, på ett literärt sätt som ornamentala och filosofiska, för att bevisa sin syn på människans utveckling och utbildning.Det är en starkt visionär och poetisk syn på människans utveckling.

Vico undviker religiösa föreställningar om skapelsen och hans ideer är starkt oppositionella, med kvalitér som är anti-cartesiska (Descartes ansåg att studiet av gamla texter bara var ett slags virtuellt resande), anti-rationalistiska och anti-katolska.

"Text är inte färdiga objekt", skrev Edward Said, det handlar om att veta hur man ska läsa och att inte separera detta från vad man ska läsa". Detta visar Saids intryck från Vico, särskilt tanken om att texter är ett resultat av en dynamisk historisk process. dvs att texter har ett sammanhang, en kontext som man inte kan bortse ifrån. Således är det inte enbart viktigt vad som finns i en text utan vad man kan placera i den.

Det som också appelerar till mig är att Vico var autodidakt och en av västvärldens främsta humanister.

Han blev inte profet i sitt eget land under sin levnad men idag är han hyllad som en av Italiens främsta tänkare. Han ingår naturligt i det pantheon av tänkare som influerat den västerländska filosofin.

Allt sedan Benedetto Croce så har studiet av Vico blivit en viktig del av av det intellektuella livet. Vico har inspirerat några av vår tids största intellektuella såsom Erich Auerbach, Isaiah Berlin, Arnaldo Momigliano, Hayden White och Edward Said.

Det sista Vico delar med sig av i sin självbiografi är att hans Scienza Nuova gav honom livsglädje, frihet och ära. Detta säger han på grund av att han tyckte om och välkomnade motgångar, vilka gav honom så många möjligheter att dra sig tillbaka till sitt skrivbord och till sitt ogenomträngliga citadell, för att meditera och skriva verk som han betecknade som ”en mängd ädla hämndeakter” mot hans belackare.

Vico citerar Aristoteles iakttagelse; ”inget finns i tanke som inte först funnits i känslan”.

För Vico är människans värld en text och en text en värld. Båda har sitt ursprung i kroppen, och genom en slags inspirerad intuition, blir döda föremål, godtyckliga märken till teckensystem möjliga att tyda och uttolka. När den sinnliga omdelbarheten går förlorad vinner man istället intellektuella och estetiska krafter. Jupiter blir, liksom den storslagna heliga texten, optimus och maximus. Ur dessa texter kan både författaren och läsaren få en sorts katharsis.

Nemo propheta in patria

Vico har alltid fascinerat mig ända sedan gymnasietiden. Jag har försökt att analysera min förtjusning och fascination, men det närmaste jag kan komma är nog hans målande beskrivning i inledningen till Scienza Nuova: där människan är okultiverad och vild, där det finns jättar. Det är vid tiden strax efter Noa och floden, då människan vandrar över hela jorden och successivt disciplinerar och organiserar sig av rädsla. Människan är alltså "self-made" och det är för mig en väldigt intressant historiesyn. En vision som han delar med Marx och Ibn Khaldun: det sätt på vilket en kropp formar sig till en kropp och en själ (medvetande)och sedan till ett samhälle.

Vico använder texter som tidigare ansetts, på ett literärt sätt som ornamentala och filosofiska, för att bevisa sin syn på människans utveckling och utbildning.Det är en starkt visionär och poetisk syn på människans utveckling.

Vico undviker religiösa föreställningar om skapelsen och hans ideer är starkt oppositionella, med kvalitér som är anti-cartesiska (Descartes ansåg att studiet av gamla texter bara var ett slags virtuellt resande), anti-rationalistiska och anti-katolska.

"Text är inte färdiga objekt", skrev Edward Said, det handlar om att veta hur man ska läsa och att inte separera detta från vad man ska läsa". Detta visar Saids intryck från Vico, särskilt tanken om att texter är ett resultat av en dynamisk historisk process. dvs att texter har ett sammanhang, en kontext som man inte kan bortse ifrån. Således är det inte enbart viktigt vad som finns i en text utan vad man kan placera i den.

Det som också appelerar till mig är att Vico var autodidakt och en av västvärldens främsta humanister.

Han blev inte profet i sitt eget land under sin levnad men idag är han hyllad som en av Italiens främsta tänkare. Han ingår naturligt i det pantheon av tänkare som influerat den västerländska filosofin.

Allt sedan Benedetto Croce så har studiet av Vico blivit en viktig del av av det intellektuella livet. Vico har inspirerat några av vår tids största intellektuella såsom Erich Auerbach, Isaiah Berlin, Arnaldo Momigliano, Hayden White och Edward Said.

(fortsättning följer)